Kategoriarkiv: Opinion

Åsikter kring samhälle och politik och andra fenomen

Knappt hundra dagar kvar

Nu är det ungefär tre månader kvar – 13 veckor eller knappt hundra dagar – kvar till valet 9 september 2018.

Sannolikt får varken alliansen eller det rödgröna blocket egen majoritet i riksdagen, och dessutom har miljöpartiet, liberalerna och kristdemokraterna rört sig ganska nära fyraprocentspärren en ansenlig tid enligt opinionsundersökningar och det kan inte uteslutas att minst ett av dom inte kommer in i riksdagen den kommande mandatperioden. Dessutom finns chansen att det går hyggligt för Jimmies gäng även i det kommande valet. Man kan tycka vad man vill om de utsagorna – men vi måste åtminstone förhålla oss till möjligheten, och att det parlamentariska läget sannolikt blir en utmaning efter valet.

Valdeltagande

År 2014 var valdeltagandet till riksdagen 85.8 procent, och sedan 1973 har det enligt statistiska centralbyrån varierat mellan 80.1 procent (2002) och 91.8 procent (1976). Det brukar anses vara relativt högt, men jag brukar undra varför 10-20 procent väljer att inte använda sin rösträtt.

Ifall man bryter ner valdeltagandet i valkretsar, ålder, socioekonomiska faktorer eller andra grupperingar så varierar valdeltagandet än mer, vilket jag kan känna är ett misslyckande för oss som samhälle. Jag tycker det är viktigt att alla grupper känner att de kan vara med och påverka och finns representerade och att de egna frågorna blir hörda.

Ta del!

Jag skulle önska att alla som får rösta gör det! Och åtminstone inför varje val utmanar sig själv och inte bara slentrianröstar på det parti man gav sin röst senast. Fundera på vilka frågor som är viktigast för just dig på riksnivå, landsting och kommun (och EU när det är val dit, och ifall du röstar i kyrkovalet). Ta reda på vad respektive parti vill kring de frågorna, och vad de har gjort under den senaste mandatperioden. Försök se bortom valpropaganda och ta reda på så mycket fakta du kan kring de frågorna.

Kolla även upp de intresseorganisationer som finns kring dina frågor – och om de grupperna/organisationerna saknas kan du starta upp egna. Opinionsbilda på de sätt du kan!

Tänk även på att ‘höger-vänster-skalan’ ofta inte är tillräckligt nyanserad. Det finns fler dimensioner i politiken. ‘Fattig vs rik’ är inte den enda aspekten man kan ha för att beskriva samhällsfrågor. Man talar ibland om Politiskt spektrum, Nolan-diagram, World Values Survey, Politisk kompass och GAL-TAN.

  • Frihandel och internationella samarbeten vs handelstullar och protektionism
  • Konservatism vs förändringsbenägenhet
  • Kollektivism vs individualism

Det finns inga axiom skrivna i sten

När det gäller upplägget på vår demokrati och parlamentarism finns idag ett antal ‘egenskaper’ som i princip inte är skrivna i sten, som skulle kunna utmanas och möjligtvis förändra om det är folkviljan:

Fyraprocentspärren skulle kunna sänkas (vilket skulle göra det enklare för fler partier att komma in, men göra respektive parti ‘svagare’) eller höjas (vilket kanske innebär att färre partier kommer in men möjligen blir ‘starkare’) eller lämna oförändrad.

Valdag behöver inte nödvändigtvis vara densamma för riksdag, landsting och kommun.

349 ledamöter är inte den enda möjliga storleken på riksdagen, vad skulle 249 ledamöter innebära för demokratin? 449 ledamöter?

Mandatperioden är i dagsläget 4 år, och har under perioder varit 3. Vad skulle det få för effekt om den var 5 år? Och behöver mandatperioden vara densamma i landsting och kommun?

Enkammar-riksdagen infördels 1971. Är den ändamålsenlig, och vilka andra alternativ känns relevanta?

Monarkin kan man fundera över hur relevant den är år 2018. Är det modernt att en person ärver offentliga ämbeten? Och vilka alternativ för republik känns mest relevanta?

2015-12-01 Riksdagen, Foto: Magnus Norden

LSS i Riksdagen

Enligt kommittedirektiv 2016:40 (samt tilläggsdirektiven Dir 2017:92, Dir 2017:120 och Dir 2018:35) från nuvarande mandatperiod ska det till en översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen. För mig som lekman tycks en stor del av fokus ligga på ‘kostnader’ och lite på ‘kvalitet’ och ‘medmänsklighet i en välfärdsstat’. Ifall man ska spekulera kan man fundera på ifall det senaste tillägget hade kommit ifall det inte vore valår.

Det är möjligt att ansvaret inte ska vara delat mellan kommun och stat (utan helt ligga hos staten), och det är möjligt att det förekommer fusk i samtliga välfärdssystem – men då borde man fokusera på de frågorna. För mig handlar assistans både om förbättrad livskvalitet hos brukarna, samt att det innebär arbetstillfällen – och jag tycker inte det är klädsamt för sossarna att ‘sparka’ mot de utsatta samtidigt som de tillsammans med övriga arbetarrörelsen vill ge sken av att ‘stå på de behövandes sida’. Vissa som röstar på S kanske tror att LSS är en sosse-reform, men faktum är att det i hög usträckning är Bengt Westerberg som är ‘pappa’ till LSS.

De som är intresserade av politik inom området bör dra nytta av att det är valår: prata med era politiker, opinionsbilda, se till att fråga saker i Almedalsveckan och Järvaveckan.

Datum Beteckning Titel
2018-05-03 Dir 2018:35 Tilläggsdirektiv till LSS-utredningen (S 2016:03)
2018-04-27 Ip 2017/18:520 Fungerande skola för barn med neuropsykiatriska funktionshinder
2018-04-12 Ip 2017/18:489 LSS och finansiering
2018-04-11 Bet 2017/18:SfU23 Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning
2018-03-20 Prop 2017/18:159 Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet
2018-03-19 Prop 2017/18:190 Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning
2018-03-19 Prop 2017/18:175 Vissa förslag på assistansområdet
2018-03-14 Fr 2017/18:1031 Fusk med assistansen
2018-02-28 Fr 2017/18:910 Resemöjligheter vid funktionsnedsättning
2018-02-21 Bet 2017/18:SoU17 Vissa förslag om personlig assistans
2018-02-08 Fr 2017/18:760 Konsekvenser av nekad personlig assistans
2018-01-25 Bet 2017/18:FiU44 Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet
2018-01-18 Prop 2017/18:78 Vissa förslag om personlig assistans
2018-01-12 Ip 2017/18:318 Situationen på arbetsmarknaden för funktionsnedsatta
2017-12-21 Fr 2017/18:538 Lågt valdeltagande hos individer med intellektuell funktionsnedsättning
2017-12-14 Fr 2017/18:479 Personlig assistans
2017-12-07 Dir 2017:120 Tilläggsdirektiv till LSS-utredningen (S 2016:03)
2017-11-21 Fr 2017/18:310 Ökade kostnader för LSS
2017-10-05 Mot 2017/18:3206 LSS och rätten att välja utförare
2017-10-04 Mot 2017/18:2726 God kompetens i fråga om adhd och dyslexi
2017-10-04 Mot 2017/18:2486 Stärk kunskapen hos lärare om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn och ungdomar
2017-10-04 Mot 2017/18:2481 Elever med autismspektrumtillstånd
2017-10-04 Mot 2017/18:2222 Fungerande skola för barn med neuropsykiatriska funktionshinder
2017-10-03 Mot 2017/18:1478 En förstärkning av kompetens inom LSS
2017-09-20 Mot 2017/18:117 Sekretesslagen och lindriga brott i LSS-bostäder
2017-09-08 Fr 2016/17:1914 Försäkringskassans allt hårdare bedömning av LSS-stöd
2017-09-06 Ip 2016/17:624 Lärares specialpedagogiska kompetens rörande neuropsykiatriska svårigheter
2017-08-31 Dir 2017:92 Tilläggsdirektiv till LSS-utredningen
2017-06-20 Fr 2016/17:1641 Försäkringskassans utbetalningar till LSS-företag
2016-12-21 Ip 2016/17:216 Tilläggsdirektiv till LSS-utredningen
2016-12-20 Ip 2016/17:215 Träffsäkra insatser inom LSS
2016-10-26 Fr 2016/17:226 Beslut avseende LSS
2016-10-04 Mot 2016/17:1547 Elever med autismspektrumtillstånd
2016-10-03 Mot 2016/17:936 Skolsituationen för elever med autism
2016-05-26 Dir 2016:40 Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen
2016-04-20 Ip 2015/16:573 Signalpolitik inom LSS
2016-04-05 Fr 2015/16:1059 Ojämlika LSS-insatser
2015-11-16 Fr 2015/16:323 Översyn av LSS
2015-10-06 Mot 2015/16:2539 Översyn av LAS, LSS och socialförsäkringsbalken
2015-10-05 Mot 2015/16:1007 En likvärdig LSS
2015-10-02 Mot 2015/16:653 Elever med autism
2015-06-30 Fr 2014/15:720 Elever med autism
2015-01-20 Fr 2014/15:172 Bedömning av LSS-insatser
2014-11-10 Mot 2014/15:2991 LSS – en lag att vårda
2014-11-10 Mot 2014/15:2917 Avskaffa tvåårsomprövningen av assistansersättning enligt LSS
2014-11-10 Mot 2014/15:2421 LSS och unga med fysiska funktionsnedsättningar
2014-11-10 Mot 2014/15:1869 Skydd mot merkostnader för boende i LSS-bostäder
2014-11-10 Mot 2014/15:1866 Utveckling av råd och stöd inom LSS
2014-11-10 Mot 2014/15:1860 Införande av neuropsykiatriska utredningar i vårdgarantin
2014-11-06 Mot 2014/15:1017 Utredningsgrupp för personer med adhd och Aspergers syndrom
Datum Beteckning Titel

2016-10-02 Riksdagen, foto Magnus Norden

Rymd i Riksdagen

Rymdfrågor har kommit upp i riksdagen genom åren, och onsdagen 2018-05-09 presenterade regingen En strategi för svensk rymdverksamhet.

Datum Benämning Titel
2018-05-09 Prop 2017/18:259 En strategi för svensk rymdverksamhet
2018-03-07 Fr 2017/18:978 Regeringens rymdstrategi
2018-02-20 Ip 2017/18:388 Satellituppskjutning och rymdstrategi
2018-01-23 Bet 2017/18:UbU32 En svensk nationell rymdstrategi
2017-10-09 Ip 2017/18:24 Den kommande rymdstrategin
2017-10-05 Mot 2017/18:2955 Möjliggör rymdturism
2017-09-14 Mot 2017/18:29 En svensk till Mars och andra förslag till en svensk rymdstrategi
2017-04-25 Fr 2016/17:1288 Rymdstrategi
2017-02-24 2016/17:UbU13 En rymdstrategi för Europa
2017-02-20 Fr 2016/17:895 En svensk rymdstrategi
2017-02-02 2016/17:NU4y En rymdstrategi för Europa
2016-12-08 Ip 2016/17:193 Den svenska rymdnäringen
2016-11-30 2016/17:FPM31 En rymdstrategi för Europa
2016-11-22 2016/17:4646DE En europeisk rymdstrategi
2016-11-10 Ip 2016/17:107 Rymdstrategi
2016-10-28 Ip 2016/17:93 Rymdstrategi
2016-06-08 Ip 2015/16:711 Rymdturism i Sverige
2016-04-15 Fr 2015/16:1123 Rymdstrategi för nytta och tillväxt
2015-10-02 Mot 2015/16:915 Rymd, besöksnäring och tillväxt
2015-09-02 SoU 2015:75 En rymdstrategi för nytta och tillväxt
2015-04-16 Dir 2015:42 Tilläggsdirektiv till Utredningen om en nationell rymdstrategi
2014-11-10 Mot 2014/15:1984 Statliga Rymdbolagets verksamhet och den strategiska exportkontrollen
2014-11-07 Mot 2014/15:1062 Esranges utveckling
2014-04-10 Dir 2014:57 En nationell rymdstrategi
2014-03-21 Ip 2013/14:380 Rymdturism
2014-03-13 Fr 2013/14:495 Slaget om rymdturisterna
2013-11-25 2013/14:2C3A82 Inrättande av ett stödprogram för rymdövervakning
2013-11-06 2013/14:UbU8 Svensk rymdverksamhet
2013-10-01 Mot 2013/14:Ub235 Nationell rymdstrategi
2013-07-02 2012/13:FPM123 Jordobservationsprogrammet Copernicus
2013-04-05 2012/13:FPM82 EU:s rymdindustripolitik
2013-02-14 RiR 2013:1 Svensk rymdverksamhet – en strategisk tillgång?
2013-01-01 2012/13:2B9C80 EU rymdindustripolicy
2012-10-02 Mot 2012/13:Ub231 Nationell strategi för rymdverksamhet
2012-06-12 2011/12:FPM151 Avtal om jordobservationsprogrammet GMES
2012-03-28 2011/12:UbU18 Forskning, forskarutbildning och rymdfrågor
2011-12-20 2011/12:FPM65 Europeiska jordobservationsprogrammet GMES
2011-10-04 Mot 2011/12:Ub323 Nationell strategi för rymdturism
2011-05-26 Fr 2010/11:554 Esrange och den nationella tilldelningen på 2.3-gigahertzbandet
2011-05-10 2010/11:FPM105 Rymdstrategi för Europeiska unionen
2011-01-01 2010/11:2933AB Rymdstrategin
2010-12-01 Fr 2010/11:131 Försäljning av Rymdbolagets satellitverksamhet
2010-11-15 2010/11:244716 Rymdrådet
2010-10-15 Mot 2010/11:N210 Nationell strategi för rymdturism
Datum Benämning Titel

2014-11-25 Symning över Brunnsviken, foto Magnus Norden

Gräsrotsfinansiering

Den 19 mars 2018 presenterades SoU 2018:20 Gräsrotsfinansiering som är resultatet av utredningsdirektivet 2016:70 Gräsrotsfinansiering (och Tilläggsdirektiv till Utredningen om gräsrotsfinansiering (Fi 2016:10)). Bland andra Svenska Dagbladet och Dagens Industri kommenterade utredningen. Branchen tycks vara nöjd med utredningen, däremot är EUs kommande regler kring ämnet fortfarande inte klara.

Har du åsikter kring frågan är det bara att opinionsbilda, hittills är inga lagjusteringar spikade i Sverige, och EU-regler kommer.

Gräsrotsfinansiering (Crowdfunding) innebär enligt dess förespråkare möjligheter och mindre administration. Men som alltid finns potentiella risker och det mesta kan förstås missbrukas.

2015-12-01 Riksdagshuset, foto Magnus Norden

Mandatperiod

Söndag 9 september är det dags för valet 2018 till riksdag, landsting och kommun. Sedan 1970 har valdagen varit densamma för de tre nivåerna. Såvitt jag vet driver inget av de etablerade partierna någon fråga om mandatperiodernas längd eller start för de olika nivåerna.

De som vill behålla nuvarande upplägg skulle kunna hävda att kostnaderna skulle öka med ett ökat antal val, och att det även skulle innebära mer arbete för partierna samt att valdeltagandet kanske inte skulle vara lika högt som med dagens upplägg.

Men å andra sidan är det ingen naturlag att valen är samma år eller ens med samma frekvens till de tre nivåerna. Med nuvarande upplägg är det kanske den nationella nivån som får mest synlighet, och dessutom kanske en delmängd av befolkningen inte håller det politiska intresset lika aktuellt mellan valen. Men om vi exempelvis hade val 3 år av fyra (kanske i september som idag), med ett års förskjutning mellan de olika nivåerna kanske de som röstar skulle vara mer fokuserade på respektive nivå. Man kan ju förstås rösta olika på de olika nivåerna redan idag, men ifall man röstade på en sak i taget skulle kanske fler göra aktiva val, och ha bättre koll på respektive nivå och vilka frågor som är aktuella och vad de olika partierna vill och gör. Det är inte säkert att valdeltagadet skulle påverkas negativt, möjligen skulle det kunna locka fler att fundera mer.

2016-10-02 Riksdagshuset. Foto: Magnus Norden

Jonas och Jersey

Under de senaste mandatperioderna har diskussioner förekommit om privata aktörer inom välfärden. Den senaste veckan presenterades ett lagförslag om vinstbegränsningar efter en överenskommelse/kompromiss mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Det är inte ovanligt att representanter för olika partier vill framhålla sin ideologiska särprägel, och det finns uppenbara marknadsföringsskäl för det. Men jag tycker inte det är ändamålsenligt ur samhällsperspektiv när de aspekterna får större plats än sakfrågorna i olika diskussioner.

När det handlar om skattefinansierade verksamheter – exempelvis välfärd – tycker jag att man kan fundera på följande frågeställningar:

  • Hur ser vi till att medborgare och samhället får så stor nytta som möjligt av varje spenderad skattekrona?
  • Hur definierar vi ‘kvalitet’ inom det aktuella området?
  • Går det att definiera någon ‘acceptabel lägstanivå’ för kvalitet inom det aktuella området?
  • Går det alltid att uppnå ‘maximal kvalitet’ i alla sammanhang eller finns det lägen där det blir orimligt dyrt?
  • Finns några fördelar för samhällsekonomi – exempelvis arbetstillfällen – som man kan uppnå?

Empiriskt stöd eller ideologiskt önsketänkande?

Jonas och hans likasinnade verkar antyda saker i sina debattinlägg som jag tror handlar om antingen ‘ideologiskt önsketänkande’ eller något de tror ‘låter retoriskt bra inför sina kärnväljare’, exempelvis:

  • Alla privata aktörer skickar majoriteten av de medel de får från stat/landsting/kommun till skatteparadis
  • Alla privata aktörer leverar dålig kvalitet
  • Alla privata aktörer är onödigt dyra
  • Alla privata aktörer har dåliga arbetsvillkor och låga löner för sin personal och skulle sparka de flesta om de kunde

och implicit verkar man göra följande antaganden (eller med ideologiska motiv resonera att det inte spelar någon roll):

  • Aktörer inom stat/landsting/kommun är alltid billiga/kostnadseffektiva
  • Aktörer inom stat/landsting/kommun har alltid hög kvalitet
  • Aktörer inom stat/landsting/kommun arbetar aktivt för att höja sin effektivitet och kvalitet
  • Aktörer inom stat/landsting/kommun har superbra löner och arbetsvillkor för sin personal
  • Aktörer inom stat/landsting/kommun vill oftast anställa fler för att höja sin leverans och kvalitet

Jag ifrågasätter samtliga och menar att att man fokuserar på fel saker. Såvitt jag vet finns inga empiriska studier om hur stor del av de aktuella skattepengarna hamnar i skatteparadis, och både att ‘alla privata aktörer är dyra och har låg kvalitet’ och ‘alla statliga/kommunala alternativ är kostnadseffektiva och har god kvalitet’ är beskrivningar som är inkorrekta och för simplistiska.

Driftsform

Som jag ser det är driftformen inte det viktigaste när det gäller våra välfärdssystem och övriga skattefinansierade verksamheter. De aspekter som bör definieras för varje verksamhet enligt mig, och tas med som direktiv vid upphandling från aktörer – oavsett ifall deras organisatoriska hemvist är stat/landsting/kommun/näringsliv:

  • Vilka leveransvolymer handlar det om?
  • Vad får det kosta?
  • Vilken är den lägsta acceptabla kvalitetsnivån, och vilken kvalitet vill man ha i genomsnitt?

Sedan kan man ha med klausuler i avtalet om vite vid bristande måluppfyllelse, insyn/transparens och annat man tycker är relevant.

Sammanfattningsvis

I mina ögon är kvalitet och kostnad viktigare än driftsform när det gäller hur skattemedel används, och jag tror att:

  • Vissa organisationer inom stat/landsting/kommun inte är så kostnadseffektiva som man skulle kunna önska
  • Vissa organisationer inom stat/landsting/kommun inte har så hög kvalitet på sina leverabler som man skulle kunna önska
  • De flesta privata aktörer levererar enligt avtal när det gäller välfärd och andra skattefinansierade tjänster

Dessutom tror jag att det oftast är fördelaktig med konkurrens när det gäller kostnad, kvalitet och innovation.

När det gäller välfärd och sociala skyddsnät tänker jag att det i vårat samhälle ska finnas en miniminivå, där alla oavsett bakgrund eller socioekonomiska förutsättningar ska kunna gå i bra skolor och kunna studera eftergymnasialt och få bra vård och omsorg genom hela livet. Jag tänker också att alla inte har samma förutsättningar och inte är likadana, och därmed bör man ha valfrihet att kunna välja efter sina behov och preferenser.

Sålänge en organisation levererar den kvalitet och kvantitet man utlovat till det pris man kommit överens om i avtalet tycker jag varken att driftsformen eller vinstmarginalen är viktig. Jag tror för övrigt att det är fördelaktigt ur samhällsekonomiskt perspektiv om så mycket som möjligt av de skattepengar som betalas ut stannar kvar inom landet, men det tycker jag inte ska regleras genom att ‘slopa alla privata alternativ’.

2014-06-06 Jonas Sjöstedt vid Golfängarna i Sumpan. Foto: Magnus Norden

Valet 2018

Söndagen 9 september är det 2018 års val till kommun, landsting och riksdag. Möjligen blir kampanjerna ‘smutsigare’ än i de senaste valen, och sannolikt får varken det rödgröna blocket eller alliansen egen majoritet i riksdagen. Dessutom har Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna rört sig i närheten av fyraprocentsgränsen under den nuvarande mandatperioden enligt opinionsundersökningar och det kan inte uteslutas att minst ett av dessa partier hamnar under den spärren i valet. Dessutom finns chansen att Jimmies gäng även efter riksdagsvalet blir det parti som hamnar på tredje plats när det gäller antal röster. De utsagorna kan man ha olika åsikter om, men vi behöver åtminstone förhålla oss till möjligheten.

Jag brukar i samband med valen ofta tänka att samtliga partiers affischer är rätt usla och att de oneliners man slänger sig med överlag är rätt sunkiga. Jag utgår från att man har någon sorts marknadsföringstanke som går ut på ‘ju mer partinamnet syns desto bättre’, men jag upplever att samtliga partier ligger på en så låg nivå att man väsentligen idiotförklarar väljarna vilket därmed borde få den motsatta effekten. Att debatter mellan representanter för partierna ibland ligger på en rätt tarvlig nivå känns trist. Det vore skönt ifall samtliga partier rycker upp sig. Även media har ett ansvar att inte ha för ytlig rapportering och bevakning.

Valdeltagande

Valdeltagandet till riksdagen anses vara relativt högt i Sverige. I valet 2014 röstade 85.8 procent av de som fick, och sedan 1973 har valdeltagandet varierat mellan 80.1 procent (2002) och 91.8 procent (1976) enligt Statistiska Centralbyrån. Det är högre än i vissa andra demokratier i västvärlden, men samtidigt brukar jag undra varför 10-20 procent väljer att inte använda sin rösträtt. Den allmänna rösträtten i Sverige är inte ens hundra år gammal, och jag tycker inte att man ska rycka på axlarna åt den.

Dessutom är min kvalificerade gissning att valdeltagandet varierar en hel del mellan olika valkretsar i landet. Eventuellt kan det vara så att de som har det socioekonomiskt bättre eller har högre utbildning i genomsnitt tenderar att göra sin röst hörd i högre utsträckning, men där har jag inga empiriska studier att peka på så det kanske är en fördom från min sida. Hur som helst tycker jag att det är viktigt att alla grupper i landet känner att de är representerade och har möjlighet att påverka det samhälle som vi delar med varandra och förvaltar åt kommande generationer.

Jag tror inte att obligatoriskt valdeltagande är rätt väg att gå, jag är inte säker på exakt hur man skulle formulera en sådan lagstiftning så att den blir ändamålsenlig och får allmän acceptans. Däremot tror jag det vore fördelaktigt ju fler som väljer att vara delaktiga och använder sin rösträtt, deltar i debatten och försöker förkovra sig så mycket man kan och hinner inom olika samhällsfrågor.

Vissa väljer att protestera i valet genom att inte rösta alls, eller rösta på ‘Kalle Anka Partiet’ – men jag känner att den typen av protest är verkningslös. Ifall man saknar frågor i den allmänna debatten är det upp till en själv att lyfta dessa, ifall man tycker de politiskt aktiva inte gör ett tillräckligt jobb är det upp till en själv att bidra genom att bli aktiv. Man har alltid rätt att opinionsbilda (vilket inte automatiskt innebär att andra kommer att hålla med). Man kan alltid bli medlem i något befintligt parti eller intresseorganisation, eller så kan man bilda ett nytt. Det är inte säkert att man får gehör för sina åsikter, men som jag ser det är det alltid bättre att opinionsbilda än att bara gnälla och låta bli att rösta. Chansen är större att det blir som man vill om man försöker påverka än om man lägger sig och drar täcket över huvudet.

Utmana dig själv

Dels hoppas jag att så många som möjligt väljer att använda sin rösträtt den 9 september 2018, och dels tror jag det är fördelaktigt för alla ifall var och en utmanar sig själv. Jag tror att en del av befolkningen ‘slentrianröstar’ på det parti man röstat på de senaste gångerna av gammal vana. En sådan strategi kan man inte förbjuda, men jag tror det är bra om de flesta funderar ordentligt (minst en gång per mandatperiod, men gärna oftare) på vilka frågor man tycker är viktiga inom kommun, landsting och riksdag (och även i samband med val till EU-parlamentet) och vad de olika partierna säger och gör kring de frågorna.

Jag tror det är bra om vi alla försöker vara medvetna om våra egna fördomar, och gränserna för våra egna kunskaper och erfarenheter. Det är dessutom bra att fundera på begrepp som källkritik, selektiv exponering och konfirmeringsbias. För den som har en stund över finns följande tre inslag på UR-play: Vad är kunskapsresistens?, Kampen om verkligheten resp Samtal om faktaresisten som jag tycker är intressanta.

Endimensionell skala otillräckligt?

Traditionellt pratar man i flera demokratier i västvärlden om en ‘höger-vänster-skala’ (med inspiration från Frankrike efter revolutionen) för olika politiska åsikter, men genom åren har flera personer (statsvetare och andra) påpekat att den indelningen inte är tillräckligt nyanserad. Det finns begrepp som marxism, socialism, konservatism, liberalism, kapitalism och frågor som marknadsekonomi vs planekonomi, kollektivism vs individualism, nationalism, protektionism vs frihandel samt olika former av internationella samarbeten som FN, EU och Nato.

GAL-TAN (Hooghe, Marks och Wilson), Nolan (David Nolan) och Ingleharts kulturkarta (Ronald Inglehart) är några exempel på hur man kan visualisera värderingar / politisk kompass / politiskt spektrum.

Den senaste mandatperioden

Den som är intresserad av vad som hänt i riksdagen hittills under den nuvarande mandatperioden kan kika på Riksmöte 2017/18, Riksmöte 2016/17, Riksmöte 2015/16 och Riksmöte 2014/15. De senaste budgetpropositionerna kan ses som vilken ambitionsnivå och prioriteringar man har inom regeringen: 2018, 2017 (Vårbudget 2017, Höstbudget 2017), 2016 (Vårbudget 2016, Höstbudget 2016) och 2015 (Vårbudget 2015, Höstbudget 2015).

Demokratiutredning

Sommaren 2014 initierades en demokratiutredning med Olle Wästberg som pointman. Dess direktiv var Dir 2014:111: Demokratisk delaktighet och inflytande över det politiska beslutsfattandet och resultatet presenterades kring årsskiftet 2015/2016 som SOU 2016:5 : Låt fler forma framtiden! (Del A) resp Låt fler forma framtiden! (Del B) samt Låt fler forma framtiden! Forskarantologi.

Mellan år 1997-2000 genomfördes Demokratiutredningen med Bengt Göransson i spetsen. Dess direktiv var Dir 1997:101: Utredning om folkstyret i Sverige inför 2000-talet och resultatet presenterades år 2000 som En uthållig demokrati: Politik för folkstyrelse på 2000-talet (SOU 2000:1).

År 1985 initierade Ingvar Carlsson Maktutredningen (Ju 1985:02) och dess resultat presenterades 1990 som ‘Demokrati och makt i Sverige’ (SOU 1990:44).

2017-12-17 Riksdagen av Magnus Norden
2016-10-02 Riksdagen av Magnus Norden

Reklam eller faktoid?

2017-10-25 Stockholm Palace by Magnus Norden

Bra och gullig?

Ibland hör man monarkiförespråkare hävda saker i linje med ‘Kungen gör bra reklam för Sverige’, ‘Kungen är bra för exportindustrin’ eller ‘Kungen är bra för turistnäringen’. Jag antar att de menar att monarkin därmed bör vara kvar som statsskick i landet, med disclaimern att de samtidigt tycker att monarkin är ‘harmlös’ och inte ‘gör någon större skada’ och att vi har en folkvald riksdag som har den politiska makten.

Ifall de tre utsagorna vore sanna men vi hade haft en ondsint diktator skulle nog de flesta förespråka en förändring av statsskicket. Så vart ligger den filosofiska gränsen mellan att statschefen är ‘en harmlös symbolfigur’ och ‘en diabolisk diktator’ när de tre utsagorna slutar att duga som argument för status quo?

Min åsikt är att de tre utsagorna inte stämmer, och att det finns filosofiska argument kring nuvarande statsskick trots att vissa tycks mena att statschefen är en ‘harmlös symbolfigur som inte gör någon större skada’.

Faktoid och export

Jag menar att utsagorna är faktoider som upprepats så många gånger att välvilligt inställda personer väljer att uppfatta dem som sanna. Det finns inga empiriska studier som styrker något sådant samband. Att titta på Sverige specifikt och spekulera om hur det varit om statsskicket vore något annat har ett begränsat vetenskapligt värde, och internationella jämförelser för länder som är monarkier med republiker (eller andra statsskick) och dess turistnäring/export har inte heller påvisat något samband. Länder som Frankrike, Tyskland och USA lyckas både exportera och locka turister.

När det gäller export tror jag det handlar om flera olika saker:

  • Internationella samarbeten (inom Nato kanske man premierar andra medlemsländer när det gäller inköp av exempelvis vapensystem och inom EU finns ju den inre marknaden och tullunionen)
  • Handelsavtal
  • Frihandel versus tullar/importkvoter/protektionism
  • Kontakter
  • Relationen mellan pris och kvalitet

Jag tvivlar på att en figur med en titel från en fördemokratisk tid har någon speciellt stor påverkan i de sammanhangen.

Turism

Vad lockar turister? Jag gissar att följande typ av fenomen kan bidra:

  • Vi har fin natur
  • Allemansrätten
  • Vi är en modern sekulär demokrati utan alltför hög grad av kriminalitet och korruption
  • Vissa av våra städer är fina
  • Det är inte alltför dyrt här jämfört med andra turistorter i västvärlden
  • Utbud av museum, kyrkor och slott som visar en delmängd av vår månghundraåriga historia

Jag tror inte att man lockar turister med att en viss familj anses ‘magisk’ eller ‘förmer än andra’ baserat på vilka deras förfäder var, och inte heller att statschefen tillsätts via arv snarare än kompetens eller någon demokratisk process. Vissa turister är kanske intresserade av historia, men låt titlar och processer från en fördemokratisk tid höra till historien. Argument som ‘allas lika värde’ och att alla har en teoretisk chans att kunna skaffa sig vilket jobb de vill tror jag är bättre för landets varumärke.

Reklam och varumärken

Historiskt har Sverige haft en del naturresurser, exempelvis skog och järnmalm. Och efter andra världskriget var våra industrier, städer och infrastruktur inte lika sönderbombade och förstörda som vissa andra områden i Europa. Dessutom har vi under ett antal decennier goda förutsättningar när det gäller bildningsnivå och skolgång hos befolkningen som genomsnitt. Dessa har gynnat vår ekonomi och export, och kanske påverkat bilden av ‘varumärket Sverige’.

Men varumärket har även påverkats av företag och personer som ASSA, Ericsson, SAAB, SKF, SSAB, Volvo, Skype, Dice, ABBA, Roxette, Ingmar Bergman, Astrid Lindgren, August Strindberg, IKEA, Mojang, Swedish Match, Alfred Nobel, Selma Lagerlöf, Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg, Lennart Nilsson, Greta Garbo, Carl Larsson, Ingmar Stenmark, Björn Borg, Ellen Key, Zlatan och många fler.

I jämförelse tror jag att några kungar, drottningar och prinsessor gör rätt marginell skillnad när det gäller positiva vibbar kring landets varumärke.

2016-10-02 Stockholm Palace by Magnus Norden

Kostnader?

Beroende på ifall en person är för eller emot monarkin kanske något av argumenten ‘monarkin är billig’ eller ‘monarkin är dyr’ dyker upp. Den som är intresserad kan kolla på Budgetpropositionen 2018 under ‘Rikets Styrelse’ och ‘Statschefen’ (Utgiftsområde 1, paragraf 3) och hitta siffran 137 miljoner.

Ifall man är intresserad av en statistisk jämförelse kan kolla på exempelvis Budgetpropositionen 2008 under ‘Rikets Styrelse’ och ‘Statschefen’ (Utgiftsområde 1) och konstatera en höjning på 25.1 procentenheter på 10 år.
Ifall man besöker Statistiska Centralbyrån och jämför Konsumentprisindex november 2017 (som i dagsläget är den senast tillgängliga) med november 2007 noterar man att höjningen av KPI de senaste 10 åren är 9.6 procentenheter. Om man tycker att KPI är en skaplig approximation av inflation/kostnadsökningar så kan man notera att monarkins anslag ökat betydligt mer än ‘de vanliga kostnadsökningarna’ under samma period.

Man kan ju såklart tycka att 137 miljoner är mycket pengar, och skulle kunna användas till något bättre i samhället – exempelvis infrastruktur eller inom omsorg eller skola.

Men å andra sidan så utgör det en rätt liten andel av statsbudgeten, och demokratin kostar nog mer än så. Monarkivänner hävdar ibland att alternativet är dyrare, men det beror ju på vilket av alla möjliga alternativ man pratar om. Jag har en ide om vilket alternativ jag skulle föredra, men eftersom vi lever i en demokrati bör en bredare diskussion ske om frågan då det finns flera möjliga upplägg.

Brist på insyn

Ifall man pratar om kostnader associerade med statsskicket är min invändning bristen på insyn och granskningsbarhet. Jag skulle föredra att monarkin blir en myndighet och statschefen får rollen GeneralDirektör med en väldefinierad lön och där myndighetens uppdrag och budget är väldefinierad och granskningsbar. Jag är av den starka åsikten att alla skattefinansierade verksamheter ska vara öppna och fullt ut granskningsbara. Och i den mån det förekommer några oegentligheter måste det finnas möjlighet till juridiska påföljder.

I riksdagen kommer frågan om statsskick upp mellan varven.

2016-10-02 Stockholm Palace by Magnus Norden

Rätt eller fel fråga i Almedalen?

Jag såg att ett av de seminarier som går i almedalen i sommar (måndagen 2017-07-03 kl 08-09, Birgers gränd 7, Teskedsorden och Rauls Wallenberg Academy tycks ligga bakom, url: http://www.almedalsveckan.info/44728) har titeln ‘Vad gör skärmen med ungas empati?’ och dess beskrivning (per 2017-05-07) är:

Hur påverkar den digitala världen barn och ungdomars empati och beteende på nätet? Informationen som sprids på nätet går rakt in i barns uppkopplade liv – ofta utan filter och med budskap som är hatiska och falska. Många barn och unga säger sig ha svårt att skilja mellan journalistik och vinklad information, enligt Statens medieråds undersökning från 2015. Detta ställer höga krav på lärare att kunna undervisa elever i källkritik och att uppmuntra till att vara en positiv och empatisk motkraft mot hat och rasism på online.

Min spontana reaktion på titeln är att den inte är tillräckligt tydligt formulerad och att den inte beskriver ‘verkligheten’ på ett tillräckligt nyanserat sätt. Jag känner att den dels är lite för naivt formulerad, och dels att det finns fler aspekter man kan fundera på i det häradet, och framförallt att berör de flesta åldersgrupper och inte bara ‘unga’.

Är det jazzens fel?

Utsagor som ‘för mycket internet är dåligt för de unga’ / ‘nätet får effekten si och så’ / ‘för mycket digitalt riskerar att ditt och datt’ får mig att känna mig lite som djävulens advokat och tänka på hur ‘förskräcka vuxna’ oroat sig över yngre generationer genom åren:

  • Videovåldsdebatter om att alla unga utvecklas till latenta våldsverkare genom att se olika actionfilmer (inslag på studio s i början av 1980-talet anyone?)
  • Hårdrock/Heavy metal (och för längre sedan påverkade antagligen Elvis, Beatles, Rolling Stones, Jerry Williams, Hep Stars mfl de unga på ett negativt sätt) gör så att den yngre generationen blir potentiella djävulsdyrkande blodtörstiga huliganer
  • Dataspel gör dess utövare till känslolösa psykopater som kan börja slåss med vem som helst när som helst
  • Raggarkulturen och mellanöl och även modsen
  • Problem hos unga vuxna är Jazzens fel

Människor vs teknologi?

Många kunskaper och teknologier kan användas på olika sätt (och vissa är bättre än andra):

  • Samma kunskaper kan användas för att tillverka medicin och kemiska/biologiska stridsmedel
  • Samma kunskaper kan användas för att tillverka kärnkraftverk och atombomber
  • Vägar och fordon gör så att ambulans och brandkår kan komma fram snabbt till de som behöver hjälp men möjliggör även rattfyllon
  • Internet kan göra så att information om missförhållanden kan spridas snabbt, och hjälpa till i demokrati-processer, men även att sprida desinformation och mobbing.

Vissa personer kan välja att vara mer elak / otrevlig via digitala kanaler än de vanligtvis är när de kommunicerar med samma person ansikte mot ansikte. Vad beror det beteendet på? Och gäller detsamma ifall de kommunicerar via analoga kanaler som inte är ansikte mot ansikte (som brev, fax eller telefon)? Och är det inte alltid vi människor som har ansvar hur vi interagerar med varandra, oavsett vilken ålder vi är och oavsett vilken teknologi vi förfogar över? Begränsas vår förmåga till empati av vilken teknik vi har tillgång till för tillfället? Bör vi förbjuda bilar och motorvägar för att hindra rattfyllon? Bör vi förbjuda internet för att hindra mobbare? Eller hur gör vi för att påminna oss om hur man gör för att behandla varandra rimligt?

Utbud och klimat för åsikter – för alla åldersgrupper?

Den digitala tekniken och allt större utbudet av media erbjuder (utöver alla fördelar) även större utbud av information som är (avsiktligt eller oavsiktligt) inkorrekt och koncept som selektiv exponering, konfirmeringsbias, diskonfimeringsbias och kunskapsresistens. Det är nödvändigt men inte tillräckligt att påminna om källkritik. Och det gäller alla personer i dagens samhälle, inte bara de unga och inte bara medan man använder internet. Två frågor vi bör ställa oss både idag och i framtiden är: ‘Hur lär vi oss att interagera med våra medmänniskor på ett så bra sätt som möjligt?’ och ‘Hur drar vi nytta av ny teknologi/kunskap samtidigt som vi försöker minimera risken för dess nackdelar?’

Stockholm Space Week 2017

Bakgrund

World Space Week är ett årligt evenemang som inrättades av FN i december 1999. Enligt initiativtagarna är dess syfte: ‘to celebrate the contributions of science and technology to the betterment of the human condition’.

År 2017 pågår rymdveckan från onsdagen 4 oktober (som i år är 60årsdagen av Sputnik 1) till tisdagen 10 oktober (som i år är 50årsdagen av Outer Space Treaty). Meteorskuren drakoniderna pågår i början av oktober, det är nymåne 5 oktober, månen är som närmast jorden det aktuella varvet 9 oktober (knappt 367000 km) och den 12 oktober är det halvmåne.

Dessvärre har World Space Week knappt uppmärksammats över huvud taget i Sverige eller skandinavien såvitt jag vet. Man kan förstås resonera att alla har rätt att välja själva vad de vill vara intresserade av och att det redan finns forum för de som är intresserade av astronomi i Sverige.

Jag tror det vore fördelaktigt ju fler som exponeras för astronomi, inte nödvändigtvis för att alla måste bli rymdnördar utan att ju fler som fascineras av ‘astronomiska fantastiskheter’ desto fler kan få astronomi som en gatewaydrug för att bli intresserad av naturvetenskapliga ämnen, matematik, ingenjörsämnen, datalogi eller naturvetenskaplig idehistoria. Dels tror jag det är givande för de personer som gör det valet, men framförallt tror jag att det gör nytta på samhällsnivå om fler attraheras av den typen av yrken (utan att för den skull undervärdera andra karriärval). Med det vill jag ha sagt att det vore bra ju fler unga som exponeras för positiva associationer kring astronomi redan i skolåldern (gärna under grundskolan) så att de får lättare att göra lämpliga val när det gäller studier. Jag tror grundskola och gymnasium bör kunna finna aktiviteter på temat inom ramen för NO-ämnen utan att det bör kräva några större resurstillskott (varken i tid eller budget). Det vore bra ifall utbildningsdepartementet eller utbildningsminister Gustav Fridolin ger signaler att det är en bra idé!

En vanlig uppfattning hos befolkningen är nog att astronomi i Sverige bara är något som förekommer på universitet och högskolor bland en handfull forskare, och vissa har kanske hört talas om rymdstyrelsen och några internationella samarbeten som Europeiska Rymdorganisationen, Europeiska Sydobservatoriet och Square Kilometer Array och har någon mer eller mindre diffus känsla av att Esrange gör något rymdrelaterat i närheten av Kiruna.

Jag tycker att Brian Cox Ted-talk (april 2010) Why we need the explorers är inspirerande, likaså Carl Sagans A pale blue dot och följande citat av Humphry Davy (1778-1829): ‘Nothing is so fatal to the progress of the human mind as to suppose that our views of science are ultimate; that there are no mysteries in nature; that our triumphs are complete, and that there are no new worlds to conquer’. Min poäng är för att vara tydlig att vi som samhälle bör göra insatser för att väcka intresse hos den unga delen av befolkningen medan nämnda tre ‘citat’ belyser senare faser av fenomenet.

Första Iterationen

Jag skulle helst se att Sverige redan hade aktiviteter runt landet årligen under World Space Week, men ifall man antar att det inte kommer att ”gå från noll till hundra” från det ena året till det andra är en tanke att börja med lägre ambitioner och hoppas att det blir av fler än ett år, och att antalet orter och aktiviteter ökar över tid. Eftersom jag själv bor i 08-området är jag inte främande för att starta med ‘Stockholm Space Week’ (med förhoppningen att den på sikt växer till en ‘Sweden Space Week’). Ska man vara extra försiktig kan man den första omgången sikta på att nöja sig med helgen fredag 6 oktober till söndag 8 oktober. Isåfall är en startpunkt att försöka locka med sig skolborgarrådet i Stockholm (Olle Burell, Socialdemokraterna) och dess kranskommuner, möjligtvis även kulturborgarråd (Roger Mogert, Socialdemokraterna) om man väljer att förpacka evenemanget så. Eventuellt kanske länsstyrelsen i Stockholm har någon funktion inom området som man borde adressera – men det är oklart för mig.

Politik och förutsättningar för Svensk astronomi?

Svensk astronomi bedrivs både inom forskarvärlden och näringslivet, och det handlar om arbetstillfällen både inom astronomi och kringindustrier. Förutsättningarna för astronomi i Sverige påverkas i hög grad av de beslut som fattas i Sveriges riksdag. Under innevarande mandatperiod tycks frågor kring rymden/astronomi väsentligen hamna hos statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S) vars ansvarsområde är högre utbildning och forskning. Som lekman skulle jag kunna tycka att Gustav Fridolin (MP) och Mikael Damberg (S) också borde vara intresserade och delansvariga för frågan eftersom jag menar att det även handlar om grundutbildning och industri/näringsliv.

En intressant paneldebatt inom Stockholm Spaceweek skulle kunna vara mellan statsråden Helene Hellmark Knutsson (S), Mikael Damberg (S) och Gustav Fridolin (MP) och de riksdagsledamöter från oppositionen som oftast lyft frågan under nuvarande mandatperiod: Betty Malmberg (M), Hans Rothenberg (M), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Mathias Sundin (L) och Fredrik Christensson (C). I april 2014 initierades utredningen En nationell rymdstrategi och den kompletterades i april 2015 med ett tilläggsdirektiv och i september 2015 presenterades resultatet En rymdstrategi för nytta och tillväxt och en diskussion skulle kunna handla om hur det dokumentet översatts till praktiska förutsättningar för forskare och näringsliv sedan dess (och vad som görs inom grundskola och gymnasium för att tillgodose universitet med motiverade studenter inom området)?

Lärosäten, KVA, Rymdstyrelsen och Industri?

Inom Stockholmsområdet bedriver både Tekniska Högskolan och Stockholms Universitet undervisning och forskning inom området. Även Vetenskapsakademin, Mittag-Leffler Institutet och Rymdstyrelsen sitter i Stockholm så representanter därifrån skulle kunna entusiasmera och uppmuntra unga personer att intressera sig för astronomi, naturvetenskap, matematik, ingenjörsämnen och datalogi. Man borde kunna ha en miniutställning i kombination med ett panelsamtal för att marknadsföra ämnen och frågor i området. Möjligen kanske man kan ha med någon aktör från näringslivet också. Dessutom vore det en ide att uppmärksamma Women in Tech, kanske kan någon från stockholmsinitiativet inom Women In Tech entusiasmera unga kvinnor att överväga naturvetenskap/teknik.

Föreningsliv?

Svenska Astronomiska Sällskapet och Svensk Amatörastronomisk Förening är två rikstäckande föreningar, och dessutom finns en handfull lokala föreningar runt landet exempelvis Stockholms Amatörastronomer. Och eftersom jag tycker att den yngre generationen är extra viktig i det här sammanhanget finns Unga Forskare och Astronomisk Ungdom som gissningsvis har liknande funderingar som jag. En möjlig farhåga är att de grupperna känner att astronomins dag och natt plus 3-4 star parties (Värmland, Öland, Mariestad och Norrland) är det man mäktar med att bidra till. Min hypotes är att de evenemangen å ena sidan är populära hos sin målgrupp men å andra sidan bara når de som redan är entusiaster inom området. Ifall representanter från de föreningarna känner att de har möjlighet att vara delaktiga tror jag att det vore bra, och rimligtvis borde de vara med på miniutställningen i ovanstående punkt.

Kommers och Kultur?

Inom Sciencefiction har Sverige bidragit med ett antal författare genom åren, och en del av dessa finns med oss idag. Det vore trevligt ifall man kan arrangera ett panelsamtal med ett antal svenska kulturpersoner som är intresserade av SciFi, gärna skribenter. Och om fotografen Göran Strand från östersund har tid och möjlighet att prata om astrofoto vore det fantastiskt. Och som av en händelse tycks en prequel/remake till Blade Runner upp på repertoaren den 6 oktober. Vän av ordning påpekar kanske att Bladerunner inte är rymdrelaterad, men om man är välvilligt inställd kan man tänka att scifi-kultur också bidrar till intresse. Ibland arrangerar Bio Rio något som de kallar för Film-Frukost, och där skulle man kunna tänka sig någon klassiker (The Day the Earth Stood Still (1951, USA, 1h 32m, regi: Robert Wise) eller Forbidden Planet (1956, USA, 1h 38m, regi: Fred M Wilcox)) följd av panelsamtal med kulturpersoner om SciFi.

När det gäller scifi och kultur finns några aktörer som säljer spel, film och böcker (exempelvis Science Fiction Bokhandeln), och när det gäller utrustning till astronomientusiaster finns till exempel AstroSweden, Rymdbutiken och Gunnar Olsson Foto som kanske skulle vilja vara synliga under den här typen av evenemang.

Spelifikation?

Spelifiering/gamification/spelifikation är ett begrepp som dyker upp i olika sammanhang som ett försök att öka motivationen för något. På det generella planet går det nog att hitta sätt att ‘spelifiera’ för att öka intresse för astronomi och naturvetenskap, men i mina ögon finns det två grupper av personer som är extra viktiga att fånga intresse/öka inntresse hos: lärare i grundskola/gymnasium och unga personer.

Spelifikation för lärarkåren?

Extra pedagogiska föreläsningar eller övningar, eller inspiration till elever med relativt enkla medel där lärare uppmärksammar varandra inom sin kommun eller stockholms län.

Spelifikation bland elever?

Uppsatstävlingar, både dokumentära och fiktion, beskrivningar på youtube av något fenomen och extra kreativa sätt att utföra experiment inom läroplanen för NO.

Spelifikation hos allmänheten?

Charles Messier levde i Frankrike under 1700-talet och är kanske mest känd idag för en katalog med drygt hundra astronomiska objekt som gick att observera från Frankrike med den teknologi som fanns under hans livstid. De flesta av de objekten går att se från Stockholm, så ‘Stockholm Messier-hunting Competition’ där man dokumenterar sina observationer på något valfritt sätt och beskriva objekten på så lockande och pedagogiskt sätt som möjligt.

Presentation efter tävlingar?

Ifall man vill ge deltagare en skapligt lång period att tävla under skulle man kunna tänka sig en presentation av resultaten på en annan årlig sammankomst (som inte heller fått någon direkt uppmärksamhet i Sverige): 12 april är det ‘Juris kväll’ som är årsdagen av Gagarins resa april 1961.

Genomförande?

Var och en av oss tänker säkert ibland att ‘någon’ borde styra upp det ena eller det andra, men ofta kommer inte ‘någon annan’ dyka upp helt automatiskt och erbjuda sig. Frågan man behöver ställa sig är ”vem någon är?”, och om ”man själv är någon?” eller vem som är en rimlig kandidat (och att ställa frågan till de kanditar man tycker är rimliga för att se om dom håller med). Idealt borde kanske jag själv kliva upp och dra i frågan, men eftersom min diaboliska baktanke är att unga personer bör lockas till naturvetenskap/astronomi är ett alternativ ifall Unga Forskare i samarbete med Astronomisk Ungdom känner att de är intresserade av frågan och att de har möjlighet att vara den sammanhållande gruppen. Dessutom skulle man behöva någon plats att hålla saker på, och eftersom det inte finns någon budget eller förväntas några direkta intäkter vore det bra ifall det finns lokaler som inte kostar speciellt mycket. Ifall SU och KTH tycker att det ligger inom deras intressesfär att unga lockas att studera naturvetenskap eller teknologi efter gymnasiet vore det awesome ifall de kan tänka sig att upplåta en del av albanova under dagarna – kanske utställning på plan 3 och föreläsning i någon eller några salar?

2011-10-23:031 Karlavagnen av Magnus Norden

2011-12-10:011 Månförmörkelse av Magnus Norden

2008-05-10:014 Halvmåne av Magnus Norden

2014-11-25:013 Nymåne av Magnus Norden

2009-02-09:013 Orion av Magnus Norden

Vinst eller inte?

Frågan om ‘vinst i välfärd’ dyker upp till och från, ibland kompletterat med begrepp som ‘skatteparadis’, ‘riskkapital’, ‘Jersey’ och ‘Guernsey’. Men i mitt tycke tenderar frågeställaren ofta att överförenkla eller att inte vara helt intellektuellt ärlig och framförallt fastna i ideologisk retorik istället för att bedömma effekter, konsekvenser och kostnader.

Förespråkare verkar vara inne på ‘fria marknaden fixar allt’ och ‘mer valfrihet är bättre än mindre valfrihet’, medan motståndarna verkar vara inne på att ‘vinst är dåligt’ eller att ‘medborgarnas skattepengar försvinner till Jersey eller Guernsey utan att leverera välfärd’.

Enligt min syn på ämnet är den viktigaste frågan hur vi säkerställer att vi får så mycket välfärd som möjligt för våra skattepengar med en så god kvalitet som möjligt. Tre poänger som jag tycker man ska ha i minnet är (även om man beroende på politisk hemvist kan göra antaganden i den ena eller andra riktningen eller hävda att det skulle finnas några ‘självklarheter’):

  • Det finns ingen garanti att ickeprivata alternativ alltid är billigare än privata alternativ
  • Det finns ingen garanti att ickeprivata alternativ alltid har högre kvalitet än privata alternativ
  • Det finns ingen garanti att ickeprivata alternativ alltid ger fler arbetstillfällen än privata alternativ

Ifall ett privat alternativ levererar den överenskomna mängden välfärd med den överenskomna nivån av kvalitet till det pris man kommit överens om så tycker jag att eventuell vinstmarginal är irrelevant. Ickeprivata alternativ kan vara dyra, ha lägre kvalitet än man önskar och ha för hög andel administration.

När det gäller uttag av vinster i skatteparadis kanske vissa förespråkare tycker att ‘det spelar väl ingen roll’. Jag personligen skulle önska att så stor andel som möjligt tas ut i Sverige och därmed genererar nytta i den Svenska samhällsekonomin. Samtidigt känner jag inte till att det finns några säkra siffror på hur stor andel av de aktuella skattepengarna som faktiskt hamnar där, och det tror jag ingen annan vet heller (även om motståndarna vill påskina att ‘det mesta’ hamnar på Jersey eller liknande plats).

2017-02-22:003 Frescati av Magnus Norden
2017-02-22:010 Frescati av Magnus Norden

Vinst i Välfärd?

Med jämna mellanrum dyker frågeställningar om ‘vinst i välfärd’ upp, ibland kompletterat med begrepp som ‘skatteparadis’, ‘riskkapital’, ‘Jersey’ och ‘Guernsey’. Men i mitt tycke tenderar frågeställaren ofta att överförenkla eller att inte vara helt intellektuellt ärlig.

Rent filosofiskt är det upp till var och en ifall man vill ha ‘mer planekonomi än när Sovjetunionen var på sin höjdpunkt’ eller ‘marknadsekonomi i så hög utsträckning att Usa framstår som vänster’. Min gissning är att de flesta i Sverige väljer någonting mellan de extrempunkterna, och tycker att skattefinasierad välfärd är ett sympatiskt system. Beroende på vilken politisk hemvist man har kan man ha olika åsikter om exakt vilka saker som borde ingå i välfärd och i vilken utsträckning det ska finnas valfrihet eller ifall alla potentiella brukare förväntas vara exakt likadana och har exakt samma behov, och ifall ett eller flera alternativ ska erbjudas till respektive grupp.

Följande två frågor bör enligt min syn på saken adresseras tidigt i diskussionen:

  1. Hur definierar vi vad som är kvalitet inom välfärden? Vart går gränsen mellan ‘acceptabel kvalitet’ och ‘för låg kvalitet’? Är det intressant att definiera begreppet ‘högre kvalitet än kravspecen’ i den här kontexten?
  2. Hur definierar vi vad som är ‘acceptabel kostnad’ inom välfärden? Vart går gränsen mellan ‘acceptabel kostnad’ och ‘för hög kostnad’? Är det intressant definiera begreppet ‘effektivare än kravspecen’ i den här kontexten?

Beroende på vilken politisk hemvist man har tror jag att man har lätt att göra vissa antaganden / dra vissa slutsatser som inte nödvändigtvis behöver stämma:

  • ”Det är självklart att privata alternativ alltid är dyrare och/eller har sämre kvalitet än motsvarande inom kommun, landsting eller stat”
  • ”Det är självklart att verksamheter inom kommun, landsting eller stat inte effektiviseras i den utsträckning som de skulle kunna, och mäts ekonomiskt på fel sätt”
Oavsett om en välfärdsleverantör är privat eller i regi inom kommun, landsting eller stat borde önskemålet från oss skattebetalare vara ‘acceptabel kvalitet (eller bättre) för en acceptabel kostnad (eller billigare)’. Dessutom borde vi som samhälle se till att vi har så bra sätt som möjligt att mäta kvalitet och kostnad för välfärden, och ha väldefinierade styrmetoder för när kostnader blir för höga eller kvalitet för låg.

Som ett tanke-experiment kan ni tänka er följande: Företag A och kommunal organisation B levererar samma välfärdstjänst till varsin medelstor kommun och båda kostar 10 miljoner per år. Enligt kommunalråden är kostnad och kvalitet acceptabel hos både A och B.

  • Enligt ledningen hos företag A går uppdraget med en skaplig vinst, så viss återinvestering sker och en ansenlig del går till ägare och investerare.
  • Enligt kommunen så är kvalitet hos B acceptabel, och kostnaden är ‘som den brukar’ även om man anser att det finns utrymme för effektiviseringar.

Tycker du att den ena utsagan känns mer positiv / negativ än den andra? Och varför tycker du isåfall det?

Bara kostnader?

När det gäller skattepengar och välfärd är det lätt att tänka i termer av ‘kostnader’, men för att påminna om det uppenbara så finns åtminstone två positiva aspekter: dels får ett antal brukare stöd som de kanske inte fått annars (alternativt kanske anhöriga behöver göra en större insats) och dels innebär det arbetstillfällen och därmed kommer delar av kostnaderna tillbaka in i samhällsekonomin.

Fusk och överutnyttjande?

I den bästa av världar vore alla ärliga, och de som har behov får rätt stöd. Utan att ha några statistik eller annan insyn misstänker jag att det förekommer fusk i viss utsträckning i alla våra välfärdssystem. Jag har ingen uppfattning om ifall det är många personer, eller vilka belopp det kan handla om per år. Min gissning är att de välfärdsområden som har flest brukare är de som har störst antal personer som försöker fuska. Vilken grad av fusk vi som samhälle anser är ”acceptabelt” och hur vi ska bekämpa fusk i de systemen är något vi behöver resonera oss fram till som samhälle, men de legitima brukarna för respektive system ska ju fortfarande få det stöd de behöver.

Ibland påstås det förekomma ‘överutnyttjande’ – och det kan ju inte uteslutas att det förekommer. Men även där behöver man börja i rätt ända och skaffa sig en uppfattning om hur problemet ser ut, och hur man ska adressera det. Att en välfärdstjänst kostar pengar behöver ju i sig inte indikera att det missbrukas, och även om kostnaderna blivit högre än man räknat med så behöver man tänka på hur man för diskussionen och hör man beskriver ‘problemet’. I våras publicerades utredningsdirektivet 2016:40 av riksdagen som handlar om LSS och assistansersättningen. Regeringen låter som de fokuserar mer på kostnader och besparingar än kvalitet för brukarna. Retoriken kring frågan har låtit som ‘överutnyttjande’ – men jag har inte sett någon statistik som stödjer det.

2016-10-02:021 Riksdagen av Magnus Norden
2016-10-02:020 Stadshuset av Magnus Norden

Motioner kring Statsskick 2016

Under veckan som gick tog Allmänna Motionstiden slut för riksmötet 2016/17, och såvitt jag kan se lämnades följande sex motioner in kring statsskicket.

Motion 2016/17:63  L Apanaget
Motion 2016/17:1051  C, L, MP, S, V  Dags att gå vidare från Torekovkompromissen
Motion 2016/17:1155  S Ett demokratiskt statsskick
Motion 2016/17:1156  S Demokratiskt vald statschef för barnens skull
Motion 2016/17:1158  S Ett demokratiskt statsskick
Motion 2016/17:1735  L Införande av republik

Utöver dessa kan Prop 2016/17: Budgetpropositionen Utgiftsområde 1: Rikets styrelse vara av intresse, där punkt 4 handlar om statschefen.

De 19 motionärerna kommer från 5 av de partier som finns representerade i riksdagen:

  • Anna-Lena Sörenson (S)
  • Birgitta Ohlsson (L)
  • Eva Lindh (S)
  • Hillevi Larsson (S)
  • Johan Andersson (S)
  • Johan Löfstrand (S)
  • Johanna Jönsson (C)
  • Lawen Redar (S)
  • Maria Weimer (L)
  • Mathias Sundin (L)
  • Mattias Ottosson (S)
  • Mia Sydow Mölleby (V)
  • Niclas Malmberg (MP)
  • Peter Persson (S)
  • Rasmus Ling (MP)
  • Robert Hannah (L)
  • Said Abdu (L)
  • Sara Karlsson (S)
  • Yasmine Larsson (S)
2016-10-02:024 Slottet av Magnus Norden

Visioner kring Open Data?

Frågor om öppna data kommer med jämna mellanrum upp inom riksdagen, och under riksmötet 2015/16 paketerades frågan i följande fem puckar.

2015-10-02 lämnades Motion 2015/16:229 Öppna data som behandlades inom Betänkande 2015/16:FiU25 Statlig förvaltning och statistikfrågor vilken debatterades och beslutades 20-21 april 2016.

2015-10-02 lämnades Motion 2015/16:791 Geodata som behandlades inom Betänkande 2015/16:FiU25 Statlig förvaltning och statistikfrågor vilken debatterades och beslutades 20-21 april 2016.

2015-11-11 lämnades Skriftlig Fråga 2015/16:302 Öppna data in.

2016-03-02 lämnades pnterpellationen Ip 2015/16:460 Öppna datain av Erik Ottosson till Ardalan Shekarabi.

2016-08-23 lämnades Skriftlig Fråga 2015/16:1527 Geodata in av Caroline Szyber och besvarades av Peter Eriksson.

Det finns ett antal pågående initiativ kring öppna data, men hittills är det oklart för mig hur sittande regering vill öka tillgång och uppmuntra dess användning.

2016-09-11:005 Måne, foto: Magnus Norden

Riksmötets Öppnande 2016

Tisdagen 13 septemper är det dags för Riksmötets öppnande 2016, och den proceduren innefattar både kungen och kyrkobesök ( grunderna för ceremonin finns beskrivna i 1 kap. 4 § i riksdagsordningen ).

Man kan betrakta riksdagen som den ultimata symbolen för demokrati i Sverige, och enligt min mening borde dess öppningsceremoni vara en hyllning till demokrati, parlamentarism, allas möjlighet att påverka och allas lika värde.

Samtidigt betraktar jag monarkin som en kvarleva från en fördemokratisk tid, och anser inte att monarken ens ska ha någon symbolisk roll inom riksdagen eller dess ceremonier. Alla uppgifter bör utföras av folkvalda.

Och eftersom kyrka och stat är åtskilda sedan ett antal år (åtminstone på pappret) och religionsfrihet ingår både i vår grundlag och FNs/EUs formuleringar kring de mänskliga rättigheterna så borde riksdagens öppningsceremoni (och samtliga andra procedurer) vara helt neutral när det gäller livsåskådning.

helgeandsholmen, foto: magnus norden

Flaggdagar i Sverige?

I förordningen om allmänna flaggdagar (1982:270) reglerar regeringen flaggningen i Sverige. Totalt har vi 17 allmänna flaggdagar, och av de baseras 6 st på att tre godtyckliga personer lyckas med bravaden att ha namnsdag (28 januari, 12 mars och 8 augusti) och att de föddes (30 april, 14 juli och 23 december).
Man kan ställa sig frågan varför vi överhuvudtaget behöver officiella flaggdagar, men om vi nu ska ha såna: vore det inte bättre ifall de uppmärksammar något väsentligt? Till exempel 8 mars, 24 maj (till minne av riksdagsbeslut 1919 om allmän rösträtt) och 4 december (till minne av beslut 1865 att avveckla ståndsriksdagen).
Jag hoppas att riksdagsledamöter lämnnar in förslag under allmänna motionstiden om att lägga till vettigare flaggdagar.

Reformera Riksmötets öppningsceremoni!

Varje år i september äger riksmötets öppnande rum och kan ses som startskottet för arbetsåret inom riksdagen. Ceremonin innefattar bland annat en riksdagsgudstjänst och en procedur med kungen. Grunderna för ceremonin finns definierade i Riksdagsordningen (2014:801).

Som jag ser det är riksdagen den ultimata symbolen för demokrati i Sverige, och jag skulle önska att ceremonin fullt ut vore en hyllning till demokratin. Och i mina ögon är monarkin en kvarleva från en fördemokratisk tid, och därmed har familjen Bernadotte inget i den ceremonin att göra.

Religionsfrihet ingår bland de mänskliga rättigheterna, finns formulerad i Europakonventionen och finns i Sverige beskriven i Regeringsformen (som är en av våra grundlagar). Dessutom är staten och kyrkan separerad sedan år 2000. Ceremonin för riksmötets öppnande bör därmed vara helt neutral när det gäller livsåskådning.

Det är dags för en reform! Jag hoppas det opinionsbildas framöver och kommer motioner på temat, kanske redan under allmänna motionstiden 2016.

2015-12-01:010 Riksdagen av Magnus Norden