Hittills under nuvarande riksmöte (2015/16) har det varit 473 st voteringar i riksdagen. I följande två tabeller avser ’Antal’ antalet platser i riksdagen, medan övriga siffror den genomsnittliga andelen av ledamöterna per votering (och summerar upp till hundra procent).

I genomsnitt har var åttonde riksdagsledamot varit frånvarande vid voteringarna. De tre partierna som haft högst frånvaro (ca 1/6) är Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Givetvis gäller samma sak för riksdagsledamöter som alla andra, man kan vara sjuk, vabba eller vara ledig. Men jag skulle önska att vi skaffar oss ett system där samtliga 349 röster används vid varje votering. Ifall det innebär att respektive gruppledare får rösterna att fördela enligt partilinjen, någon typ av ersättare eller något annat är något som får analyseras och debatteras.

En annan aspekt är konceptet med nedlagda röster. De tre partier som använt det mest under nuvarande riksmöte är KD, Centerpartiet och SD. Oavsett ifall man använder som en ’markering’ eller tycker att det man röstar om är ’felformulerat’ anser jag att man måste agera innan och aldrig använda ’nedlagda röster’. En ’passiv’ röst är alltid stöd för det resultat som ’vinner’. Sålänge man anser att man inte kan säga antingen ’Ja’ eller ’Nej’ i en votering har man ansvar att opinionsbilda och föra fram alternativa förslag. Ifall man inte lyckas i den processen måste man (i mina ögon) ta ställning och svara ’Ja’ eller ’Nej’. Ur mitt perspektiv är det en fråga om hur bra demokratin fungerar. Ifall man betraktar ’Ja’ / ’Nej’ som aktiva ställningstaganden i voteringar medan frånvaro eller en nedlagd röst är en passiv aktivitet (som båda stödjer ’vinnaren’). Enligt det synsättet är KD passiv i nästan en tredjedel, SD och Liberalerna är passiva nästan till en fjärdedel.