Bra och gullig?
Ibland hör man monarkiförespråkare hävda saker i linje med ’Kungen gör bra reklam för Sverige’, ’Kungen är bra för exportindustrin’ eller ’Kungen är bra för turistnäringen’. Jag antar att de menar att monarkin därmed bör vara kvar som statsskick i landet, med disclaimern att de samtidigt tycker att monarkin är ’harmlös’ och inte ’gör någon större skada’ och att vi har en folkvald riksdag som har den politiska makten.
Ifall de tre utsagorna vore sanna men vi hade haft en ondsint diktator skulle nog de flesta förespråka en förändring av statsskicket. Så vart ligger den filosofiska gränsen mellan att statschefen är ’en harmlös symbolfigur’ och ’en diabolisk diktator’ när de tre utsagorna slutar att duga som argument för status quo?
Min åsikt är att de tre utsagorna inte stämmer, och att det finns filosofiska argument kring nuvarande statsskick trots att vissa tycks mena att statschefen är en ’harmlös symbolfigur som inte gör någon större skada’.
Faktoid och export
Jag menar att utsagorna är faktoider som upprepats så många gånger att välvilligt inställda personer väljer att uppfatta dem som sanna. Det finns inga empiriska studier som styrker något sådant samband. Att titta på Sverige specifikt och spekulera om hur det varit om statsskicket vore något annat har ett begränsat vetenskapligt värde, och internationella jämförelser för länder som är monarkier med republiker (eller andra statsskick) och dess turistnäring/export har inte heller påvisat något samband. Länder som Frankrike, Tyskland och USA lyckas både exportera och locka turister.
När det gäller export tror jag det handlar om flera olika saker:
- Internationella samarbeten (inom Nato kanske man premierar andra medlemsländer när det gäller inköp av exempelvis vapensystem och inom EU finns ju den inre marknaden och tullunionen)
- Handelsavtal
- Frihandel versus tullar/importkvoter/protektionism
- Kontakter
- Relationen mellan pris och kvalitet
Jag tvivlar på att en figur med en titel från en fördemokratisk tid har någon speciellt stor påverkan i de sammanhangen.
Turism
Vad lockar turister? Jag gissar att följande typ av fenomen kan bidra:
- Vi har fin natur
- Allemansrätten
- Vi är en modern sekulär demokrati utan alltför hög grad av kriminalitet och korruption
- Vissa av våra städer är fina
- Det är inte alltför dyrt här jämfört med andra turistorter i västvärlden
- Utbud av museum, kyrkor och slott som visar en delmängd av vår månghundraåriga historia
Jag tror inte att man lockar turister med att en viss familj anses ’magisk’ eller ’förmer än andra’ baserat på vilka deras förfäder var, och inte heller att statschefen tillsätts via arv snarare än kompetens eller någon demokratisk process. Vissa turister är kanske intresserade av historia, men låt titlar och processer från en fördemokratisk tid höra till historien. Argument som ’allas lika värde’ och att alla har en teoretisk chans att kunna skaffa sig vilket jobb de vill tror jag är bättre för landets varumärke.
Reklam och varumärken
Historiskt har Sverige haft en del naturresurser, exempelvis skog och järnmalm. Och efter andra världskriget var våra industrier, städer och infrastruktur inte lika sönderbombade och förstörda som vissa andra områden i Europa. Dessutom har vi under ett antal decennier goda förutsättningar när det gäller bildningsnivå och skolgång hos befolkningen som genomsnitt. Dessa har gynnat vår ekonomi och export, och kanske påverkat bilden av ’varumärket Sverige’.
Men varumärket har även påverkats av företag och personer som ASSA, Ericsson, SAAB, SKF, SSAB, Volvo, Skype, Dice, ABBA, Roxette, Ingmar Bergman, Astrid Lindgren, August Strindberg, IKEA, Mojang, Swedish Match, Alfred Nobel, Selma Lagerlöf, Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg, Lennart Nilsson, Greta Garbo, Carl Larsson, Ingmar Stenmark, Björn Borg, Ellen Key, Zlatan och många fler.
I jämförelse tror jag att några kungar, drottningar och prinsessor gör rätt marginell skillnad när det gäller positiva vibbar kring landets varumärke.
Kostnader?
Beroende på ifall en person är för eller emot monarkin kanske något av argumenten ’monarkin är billig’ eller ’monarkin är dyr’ dyker upp. Den som är intresserad kan kolla på Budgetpropositionen 2018 under ’Rikets Styrelse’ och ’Statschefen’ (Utgiftsområde 1, paragraf 3) och hitta siffran 137 miljoner.
Ifall man är intresserad av en statistisk jämförelse kan kolla på exempelvis Budgetpropositionen 2008 under ’Rikets Styrelse’ och ’Statschefen’ (Utgiftsområde 1) och konstatera en höjning på 25.1 procentenheter på 10 år.
Ifall man besöker Statistiska Centralbyrån och jämför Konsumentprisindex november 2017 (som i dagsläget är den senast tillgängliga) med november 2007 noterar man att höjningen av KPI de senaste 10 åren är 9.6 procentenheter. Om man tycker att KPI är en skaplig approximation av inflation/kostnadsökningar så kan man notera att monarkins anslag ökat betydligt mer än ’de vanliga kostnadsökningarna’ under samma period.
Man kan ju såklart tycka att 137 miljoner är mycket pengar, och skulle kunna användas till något bättre i samhället – exempelvis infrastruktur eller inom omsorg eller skola.
Men å andra sidan så utgör det en rätt liten andel av statsbudgeten, och demokratin kostar nog mer än så. Monarkivänner hävdar ibland att alternativet är dyrare, men det beror ju på vilket av alla möjliga alternativ man pratar om. Jag har en ide om vilket alternativ jag skulle föredra, men eftersom vi lever i en demokrati bör en bredare diskussion ske om frågan då det finns flera möjliga upplägg.
Brist på insyn
Ifall man pratar om kostnader associerade med statsskicket är min invändning bristen på insyn och granskningsbarhet. Jag skulle föredra att monarkin blir en myndighet och statschefen får rollen GeneralDirektör med en väldefinierad lön och där myndighetens uppdrag och budget är väldefinierad och granskningsbar. Jag är av den starka åsikten att alla skattefinansierade verksamheter ska vara öppna och fullt ut granskningsbara. Och i den mån det förekommer några oegentligheter måste det finnas möjlighet till juridiska påföljder.
I riksdagen kommer frågan om statsskick upp mellan varven.
