Idag höll Mattias Frihammar (fil dr vid Stockholms Universitet) ett föredrag med titeln ’Sluta Skratta åt Kungen’ som arrangerades av Republikanska Föreningen. Det var ett välbesökt möte på ABF och intressant att lyssna på, även om jag sedan länge är övertygad i mina åsikter kring monarkin i Sverige.

Det finns förstås de som menar att man ska kunna skämta om allt, och att humor har varit ett sätt att ’kämpa mot makten’. Men i likhet med talaren (som jag tolkade honom) tror jag inte det är den effektivaste vägen mot att avveckla monarki och ersätta den med något bättre.

Det förekommer en hel del olika utsagor från båda ’lägren’ därute (om man nu skulle bortse från den lilla detaljen att de flesta inte verkar ha någon stark eller genomtänkt åsikt i frågan) som inte riktigt räcker hela vägen. Från monarkivännernas sida har jag inte hört några argument alls som hag tycker har någon bäring, de utgör bara en blandning av känslomässigt fluff till direkta sakfel (en faktoid som många upprepar går ut på att monarkin skulle utgöra någon sorts reklam för turistnäringen och/eller exportindustrin, men det finns inga empiriska studier som visar att det skulle finnas någon som helst korrelation).

Men även bland monarkiskeptiker förekommer en del utsagor som ’en del av individerna i kungafamiljen är inte kompetenta, vilket är ett exempel på varför det är dåligt att ärva offentliga ämbeten’, ’det förekommer massa fjäsk kring kungahuset och jag tycker det är ovärdigt ett modernt samhälle’ och ’generationerna innan den nuvarande kungafamiljen sympatiserade med grupper inom de brunsvarta delarna av den politiska paletten, och det är dåligt likaså att den nuvarande generationen verkar mörka och dessutom inte tar tillräckligt avstånd från det’. Alla de sakerna är naturligtvis åsikter och synpunkter man har rätt att ha, och jag håller väsentligen med om alla tre typer av åsikter: inkompetens är bra exempel på varför ärvd titel inte är bra, jag ogillar alla typer av fjäsk för offentliga personer och jag sympatiserar inte det minsta med de brunsvarta delarna inom politiken. Men man behöver skilja mellan implikation och ekvivalens. Och dessutom leder inte ”negationen” till ”motsatsen”: monarkin hade inte varit bra eller okej ifall alla medlemmar av kungafamiljen hade varit jättekompetenta, inte heller ifall det inte hade förekommit fjäsk. När det gäller egenskaper, val eller åsikter hos tidigare generationer så kan ingen hållas ansvarig för någon annans val, och dessutom kanske det är mänskligt att dra sig för att såga sina närmaste släktingar offentligt. Det finns till exempel en film av Maj Wechselmann som heter ’En liten antirojalistisk film’ som nämns ibland, men jag personligen tycker att den fokuserar på fel saker. Jag vill att monarkin ska bort – men vi behöver använda rätt typ av argumentation. Som en i publiken ikväll påpekade kan 1917 betraktas som ett viktigt år för Sveriges demokrati och det vore tilltalande ifall hundraårsjubileet av det skulle ske utan kunglig inblandning – till exempel i riksdagens öppnande.