Staten och kyrkan uppfattas möjligen som separata entiteter, men lagstiftningen är inte helt neutral när det gäller livsåskådningar i Sverige år 2019. En viss justering ägde rum 1971 för att minska Svenska kyrkans dominans, och en viss uppdelning skedde år 2000. Som en parentes kan nämnas att en handfull svenska medborgare enligt lag inte har religonsfrihet, och i dagsläget hör de personerna till familjen Bernadotte.

Sommaren 2016 initierades en utredning (Dir 2016:62) Översyn av statens stöd till trossamfund och sommaren 2017 kompletterades den (Dir 2017:63) med Tilläggsdirektiv till Utredningen om Översyn av statens stöd till trossamfund och under våren 2018 presenterades resultatet (SoU 2018:18) Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige som varit ute på remiss-runda till ett antal intressenter. En relaterat direktiv (Dir 2018:19) Demokrativillkoren i statlig bidragsgivning initierades 2018 och resulterade 2019 i (SoU 2019:35) i Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället (som också gjorde en remiss-runda).

När jag kollar på Christer Nylanders interpellation till Amanda Lind upplever jag att hon duckar lite för om regeringen vill adressera frågan om neutralitet, och således indikerar hon inte heller ifall det kan initieras inom den närmaste framtiden. Som sekulär ateist och medlem i humanisterna tycker jag att staten ska förhålla sig neutral kring livsåskåningar både när det gäller lagstifning och bidrag. Eftersom jag är en smula biased kan jag tipsa om humanisternas remiss-svar till utredningen.