Jag gick förbi Klarabion och såg en visning av The Missing Girl (2015, USA, 89 min, manus och regi: AD Calvo). Rätt charmig indie-rulle, åt mumblecore-hållet.
Etikettarkiv: Bio
Go With Me
Jag var förbi Skandia på en visning av Go With Me (2015, USA, 90 min, regi: Daniel Alfredson) baserad på en novell av Castle Freeman. Jag tycker att fotot och miljöerna var snygga på ett deppigt sätt, och stämningen var okej. Däremot kändes rollerna inte så levande, som om skådisarna körde lite på autopilot och att regissören inte trollade liv i dom riktigt.
Mediterranea
Jag var på Skandia och såg Mediterranea (2015, Italien, 107 min, manus och regi: Jonas Carpignano) och även Face2Face med regissören. Även om regissören haft ideen närmare fem år är den minst lika aktuell idag.
The Martian
Jag kollade på The Martian (2015, USA, 144 min, regi: Ridley Scott) med Matt Damon i huvudrollen. Mina två primära invändningar mot rullen är 3D och längd. Som de flesta rullar har man inte någon ide om vad man ska använda 3D till utan slänger bara in den som ’rolig teknik som man kan ta lite högre biljettpris för’. Och längd har det ju gått inflation i rätt många år, den här kunde med fördel varit 40 minuter kortare. I övrigt kändes den som ett scifi-drama från Hollywood, inte helt olik ett antal andra med samma etikett.
The Walk
Jag kollade på The Walk (2015, USA, 123 min, manus och regi: Robert Zemeckis) som är en dramatisering inspirerad av Philippe Petit som bland annat gick på lina mellan Twin Towers. Jag gillar Man on Wire (2008, USA, 94 min, regi: James Marsch) bättre, och den har lite mer dokumentära vibbar. The Walk hade dels engelskspråkiga skådisar för att göra ’utländska’ personer (Gordon-Levitt som fransman och Kingsley som tjeck), vilket känns lite som att ha vita personer som spelar färgade eller indianer eller män som spelar kvinnor. Utöver det känns det onödigt att på film ha en person som återberättar hela handligen i bild. Dessutom kändes den alldeles för slätslipad där man cherrypickat ett par ’roliga’ episoder (men ändå fyllde drygt två timmar – vilket var en halvtimme för långt) och utelämnat det mesta av intresse. På en tiogradig skala ger jag den betyget 4.
Tjuvheder
Jag var på medlemsvisnig och såg Tjuvheder (2015, Sverige, 92 min, manus och regi: Peter Gröndlund). Jag tyckte den var hyffsat välgjord, och speciellt huvudrollsinnehavaren tyckte jag gjorde en vettig insats.
Twilight Zone 2015
Stockholm Filmfestival har släppt några titlar för årets Twilight Zone som är en av mina favoritsektioner på festivalen.
- Baskin (2015, Turkiet, 97 min, manus och regi: Can Evrenol, Fantasy / Skräck, Rotten Tomatoes)
- Crumbs (2015, Spanien/Etiopien, 68 min, manus och regi: Miguel Llanso, Adventure / Fantasy / Mystery, Rotten Tomatoes)
- Demon (2015, Polen/Israel, 94 min, manus och regi: Marcin Wrona, Thriller, Rotten Tomatoes)
- The Devils Candy (2015, USA, 90 min, manus och regi: Sean Byrne, Rotten Tomatoes)
- Green Room (2015, USA, 94 min, manus och regi: Jeremy Saulnier, Skräck / Thriller, Rotten Tomatoes)
- I am Hero (2015, Japan, 126 min, regi: Shinsuke Sato, Action / Skräck)
- The Invitation (2015, USA, 100 min, regi: Karyn Kusama, Thriller)
- Island City (2015, Indien, 111 min, manus och regi: Ruchika Oberoi)
- Office (2015, Sydkorea, 111 min, regi: Won-Chan Hong, Thriller)
- Violator (2015, Filipinerna, 101 min, manus och regi: Dodo Dayao, Skräck / Thriller)
- What We Become (2015, Danmark, 104 min, manus och regi: Bo Mikkelsen, Skräck / Thriller)
- Yakuza Apocalypse (2015, Japan, 125 min, regi: Takashi Miike, Action / Komedi / Skräck)
- The Wave (2015, Norge, 105 min, regi: Roar Uthaug, Action / Drama / Thriller)
- With the Lips Closed (2015, Colombia, 96 min, manus och regi: Carlos Osuna, Drama / Komedi)
Pawn Sacrifice
Jag var förbi Rigoletto och såg Pawn Sacrifice (2014, USA, 115 minuter, regi: Edward Zwick) om Bobby Fischer. Jag upplevde att den var hyggligt sevärd, men saknade djup. Den visade ytan av en skicklig schackspelare och excentrisk snubbe, men de kunde visat mer om personen och det som hände de senaste 2-3 decenierna av hans liv.
Som ren amatör kunde jag inte låta bli att spekulera om ifall han hade Aspergers syndrom, men jag vet inte ifall han fick någon diagnos överhuvudtaget. Kunskaperna om Autism och Aspberger var rätt begränsade på hans tid.
Black Mass
Jag var på Sergel och kollade på Black Mass (2015, USA, 122 min, regi: Scott Cooper) med Johnny Depp i rollen som Whitey Bulger.
Irrational Man
Jag var förbi Skandia på medlemsvisning av Irrational Man (2015, USA, 95 min, manus och regi: Woody Allen). Allens filmer blir inte alltid hyllade av kritiker eller publik, men jag tycker ofta de är charmiga och lättsmälta, så även denna. Jag fick lite associationer till Match Point.
Ingrid
Jag var på medlemsvisning och såg på Jag är Ingrid (2015, Sverige, 114 min, manus och regi: Stig Björkman) om Ingrid Bergman (imdb). Jag tycker den var intressant, världen är ju oftast inte svartvit – och det finns fler än ett sätt att tänka på de flesta saker.
Odödliga
Jag kollade på Odödliga enl imdb (2015, Sverige, 106 min, manus och regi: Andreas Öhman). Jag tyckte rullen hade skön och snygg stil i många avseenden, även om vissa birollsinnehavare gjorde lite skakiga insatser. Vissa val i handligen kan man ha synpunkter på – men överlag är jag positiv. En rulle av samma regissör som jag tycker fått alldeles för lite uppmärksamhet är Remake.
Labyrint
Jag var på Skandia och såg säsongens första medlemsvisning: En labyrint av Lögner (2014, Tyskland, 124 min, regi: Giulio Ricciarelli). Rätt intressant dramadokumentär om tyskland under 60-talet. Inte helt olikt tema jämfört med Den tyska läkaren som var en av de första visningarna förra säsongen.
The Man from UNCLE
Jag kollade på The Man from UNCLE (2015, USA, 116 min, regi: Guy Ritche). Stilen kändes rätt mycket som 60-tal vilket knappast är en slump. Den marknadsförs som en action-komedi, och medan jag såg den upplevde jag att jag fick det jag förväntade mig.
Pixels
Jag kollade på Pixels (2015, USA, 106 min, regi: Chris Columbus). Den har inte blivit direkt höjd till skyarna ifall man bryr sig om recensioner. Och visst, det är ju varken en Bergman eller Tarkovsky och Adam Sandlar ger intryck av att vara rätt uttråkad och oinspirerad. Men jag tror ingen som väljer att se den här rullen förväntar sig en superseriös cineastrulle som blir tokhyllad på Sundance eller andra festivaler. Är man på ’rätt’ humör och tar den för vad den är så får man väldigt lättsmält underhållning i 100 minuter, och en timme efter man lämnat salongen har man glömt de flesta detaljer. Jag fick det jag förväntade mig, och lämnade biografen med gott humör.
Southpaw
Jag kollade på Southpay (2015, USA, 124 min, regi: Antoine Fuqua). Den var verkligen hollywood 101, ingen direkt surprise – men var hyggligt välspelad feelgood så ifall man är sugen på det så funkar den helt ok.
While we’re Young
Jag kollade på While We’re Young (2015, USA, 97 min, manus och regi: Noah Baumbach) och den var en helt okej dramakomedi. Inte superorginell, men rätt lättsam och lättsmält.