Under veckan som gick var det årsdagen för två födelsedagar: Oscar II (21 januari 1829) och August Strindberg (22 januari 1849).
Strindberg tycks (baserat på citat) inte varit en anhängare till monarkin.
I anslutning till firandet av 60-årsdagen för Oscar II hölls ett protestmöte / demonstration mot monarkin, där Hjalmar Branting, August Palm, Anders Hansson Janhekt och Fredrik Sterky talade.
I SocialDemokraten kunde man 26 januari 1889 läsa att resultatet bland annat blev följande resolution:
- I betraktande af att monarkin är oförenlig med nutidens folkliga sträfvanden och demokratiska uppfattning i allmänhet;
- Att den alltid står hotande för freden, i det monarki och militarism äro oskiljaktiga;
- Att den i regeln alltid (utom någon gång af särskilda egoistiska beräkningar) stödjer sig på den folket utplundrande och frihetsfientliga öfverklassen;
- Förklarar mötet, att det är hvarje demokratiskt och rättsinnad medborgares pligt att arbeta på monarkins afskaffande och ersättande med republikanska institutioner, hvilka ensamma äro förenliga med den fria folkstaten.
- Slutligen förklarar mötet, att på grund af konung Oskars ställning i främsta rummet till rösträttsfrågan är det värdigaste svar Stockholms arbetare och demokratiskt sinnade medborgare kunna gifva vid hans utställningsfärd genom hufvudstaden i morgon, att han helsas med fullständig tystnad.
Dessa personer kan uppfattas som tidiga förespråkare för republik, men efter drygt 125 år har vi fortfarande kvar monarkin som en del av vårat statsskick. Sedan dess verkar arbetarrörelsen somnat i frågan. Även om man kan hävda att det finns andra trängande frågor i samhället hävdar jag att vi bör ha simultankapacitet. Varken demokrati eller människors lika värde är oviktiga frågor. Jag ser inga hinder för LO att opinionsbilda i frågan. Socialdemokraterna verkar strunta i frågan sedan Torekovskompromissen och mumlar om ’opinionsläge’ när någon lyfter frågan. Många politiska kompromisser / överenskommelser har betydligt kortare livslängd än 45 år (Decemberöverenskommelsen blev inte ens ett år) och riksdagen fattar många beslut utan att gömma sig bakom ’folkopinionen’. De flesta av partierna som finns representerade i riksdagen säger sannolikt inte emot att demokrati är viktigt och att människor ska ha lika värde inför lagen.
I väntan på att riksdagen fattar beslut om monarkins avvecklande finns minst två spår man (både vi som befolkning och de partier som finns i riksdagen) bör ta initiav kring: komma igång med en diskussion kring hur vårat statsskick och demokrati ska se ut efter monarkin (det finns olika alternativ) och att reformera hur nuvarande monarki fungerar sålänge den finns kvar.
