Från och med idag kan man anmäla sig till Stockholm Fotomaraton 2018.

Historik

’Stockholm Fotomaraton 2.0’ drogs igång 2014 av Emil Gyllenberg, inspirad av Tove Voss som rattade Stockholm Fotomaraton från andra halvan av 1980-talet och ett par år in på 90-talet. Den återuppstod 1998 när Stockholm var kulturhuvudstad, och ett tappert försök gjordes även sommaren 2007.

I samband med årets upplaga av Stockholms Kulturfestival arrangeras den rebootade Stockholm Fotomaraton för femte gången.

Utmaning

’Back in the days’ när Tove startade Fotomaran i Stockholm (med inspiration från ett liknande event i Spanien ifall jag inte är felinformerad) fanns inga digitalkameror, så i samband med start fick deltagarna ut varsin 24-bildersrulle och då skulle man fotografera 24 teman i rätt ordning. Dels hade man bara en exponering per tema, dels skulle man fotografera i rätt ordning, och dels fick man ut 4 nya teman var fjärde timme så man kunde inte sova såvärst mycket under tävlingen.

I den nuvarande digitala versionen av tävlingen ska man fortfarande fotografera 24 teman i rätt ordning under 24 timmar, och man får ut 4 tema var fjärde timme. Till skillnad från på den analoga tiden kan man göra så många försök per tema man vill. En till restriktion är att man inte får efterbehandla bilderna, utan man lämnar in jpeg-filer som de blir i kameran direkt från minneskortet i slutet av tävlingen.

Man har dessutom ett kort som man får stämplar på vartefter man passerar stationer var fjärde timme och vid målgång behöver man ett komplett kort.

För de som funderar på saken, men tänker att 24 timmar låter ’för mycket’ så finns från och med i år möjligheten att köra en ’halvmara’ och avsluta vid stationen vid midnatt.

Appeal

Vid första anblick kanske det inte låter så svårt att skapa 24 bilder på ett dygn, speciellt ifall man tänker att man har hur många försök som man behöver på sig per tema. Augusti i Stockholm är dessutom oftast ganska behagligt väder-wise. Men en del av charmen är att försöka få till originella idéer på de teman som några hundra andra personer får samtidigt som man själv. Och även om man inte är såvärst trött de första 8-12 timmarna så kan det bli en utmaning från och med småtimmarna efter den första halvan av dygnet.

Tävlingsmomentet är en komponent i evenemanget, och man är ett par hundra deltagare som får exakt samma teman utdelade på exakt samma platser och tidpunkter som varandra, och deltar på exakt samma villkor, och utöver att jämföras med varandras serie om 24 bilder så brukar några teman (som bara arrangörerna känner till på förhand) bedömas.

Samtidigt gissar jag att många i likhet med mig upplever att man utmanar sig själv: hur bra presterar just jag under de här förutsättningarna? Hur bra bilder kan jag få till? Hur håller jag fantasin och kreativiteten igång efter flera timmar när man börjar bli trött? Kanske inte helt olikt de som springer ett maraton-lopp? Som motionär kanske man inte har ambitionen att vinna över eliten, snarare att se hur man själv presterar jämfört med just sig själv?

Man kan dessutom se evenemanget som ett trevligt tillfälle att träffa likasinnade fotoentusiaster under ett trevligt dygn. Även om det är en tävling brukar deltagarna vara trevliga och hjälpsamma och välvilligt inställda till varandra. Och en helg i Stockholm i trevligt augusti-väder kan vara en trivsam övning när sommaren närmar sig sitt slut. Om man är riktigt fotonördig kanske man känner till att årets World Photo Day infaller samma helg, och ser det som ett ytterligare skäl att plåta i mitten av augusti.

För den som ’vill göra två flugor på smällen’ brukar Midnattsloppet och Stockholm Zombie Walk gå samma helg. De är trevliga evenemang, och kan erbjuda fotomöjligheter – men var medveten om att flera fotokolleger kanske tänkt på samma sak, så var kreativ (vilket gäller för alla teman över hela dygnet).