Jag såg att ett av de seminarier som går i almedalen i sommar (måndagen 2017-07-03 kl 08-09, Birgers gränd 7, Teskedsorden och Rauls Wallenberg Academy tycks ligga bakom, url: http://www.almedalsveckan.info/44728) har titeln ’Vad gör skärmen med ungas empati?’ och dess beskrivning (per 2017-05-07) är:
Hur påverkar den digitala världen barn och ungdomars empati och beteende på nätet? Informationen som sprids på nätet går rakt in i barns uppkopplade liv – ofta utan filter och med budskap som är hatiska och falska. Många barn och unga säger sig ha svårt att skilja mellan journalistik och vinklad information, enligt Statens medieråds undersökning från 2015. Detta ställer höga krav på lärare att kunna undervisa elever i källkritik och att uppmuntra till att vara en positiv och empatisk motkraft mot hat och rasism på online.
Min spontana reaktion på titeln är att den inte är tillräckligt tydligt formulerad och att den inte beskriver ’verkligheten’ på ett tillräckligt nyanserat sätt. Jag känner att den dels är lite för naivt formulerad, och dels att det finns fler aspekter man kan fundera på i det häradet, och framförallt att berör de flesta åldersgrupper och inte bara ’unga’.
Är det jazzens fel?
Utsagor som ’för mycket internet är dåligt för de unga’ / ’nätet får effekten si och så’ / ’för mycket digitalt riskerar att ditt och datt’ får mig att känna mig lite som djävulens advokat och tänka på hur ’förskräcka vuxna’ oroat sig över yngre generationer genom åren:
- Videovåldsdebatter om att alla unga utvecklas till latenta våldsverkare genom att se olika actionfilmer (inslag på studio s i början av 1980-talet anyone?)
- Hårdrock/Heavy metal (och för längre sedan påverkade antagligen Elvis, Beatles, Rolling Stones, Jerry Williams, Hep Stars mfl de unga på ett negativt sätt) gör så att den yngre generationen blir potentiella djävulsdyrkande blodtörstiga huliganer
- Dataspel gör dess utövare till känslolösa psykopater som kan börja slåss med vem som helst när som helst
- Raggarkulturen och mellanöl och även modsen
- Problem hos unga vuxna är Jazzens fel
Människor vs teknologi?
Många kunskaper och teknologier kan användas på olika sätt (och vissa är bättre än andra):
- Samma kunskaper kan användas för att tillverka medicin och kemiska/biologiska stridsmedel
- Samma kunskaper kan användas för att tillverka kärnkraftverk och atombomber
- Vägar och fordon gör så att ambulans och brandkår kan komma fram snabbt till de som behöver hjälp men möjliggör även rattfyllon
- Internet kan göra så att information om missförhållanden kan spridas snabbt, och hjälpa till i demokrati-processer, men även att sprida desinformation och mobbing.
Vissa personer kan välja att vara mer elak / otrevlig via digitala kanaler än de vanligtvis är när de kommunicerar med samma person ansikte mot ansikte. Vad beror det beteendet på? Och gäller detsamma ifall de kommunicerar via analoga kanaler som inte är ansikte mot ansikte (som brev, fax eller telefon)? Och är det inte alltid vi människor som har ansvar hur vi interagerar med varandra, oavsett vilken ålder vi är och oavsett vilken teknologi vi förfogar över? Begränsas vår förmåga till empati av vilken teknik vi har tillgång till för tillfället? Bör vi förbjuda bilar och motorvägar för att hindra rattfyllon? Bör vi förbjuda internet för att hindra mobbare? Eller hur gör vi för att påminna oss om hur man gör för att behandla varandra rimligt?
Utbud och klimat för åsikter – för alla åldersgrupper?
Den digitala tekniken och allt större utbudet av media erbjuder (utöver alla fördelar) även större utbud av information som är (avsiktligt eller oavsiktligt) inkorrekt och koncept som selektiv exponering, konfirmeringsbias, diskonfimeringsbias och kunskapsresistens. Det är nödvändigt men inte tillräckligt att påminna om källkritik. Och det gäller alla personer i dagens samhälle, inte bara de unga och inte bara medan man använder internet. Två frågor vi bör ställa oss både idag och i framtiden är: ’Hur lär vi oss att interagera med våra medmänniskor på ett så bra sätt som möjligt?’ och ’Hur drar vi nytta av ny teknologi/kunskap samtidigt som vi försöker minimera risken för dess nackdelar?’