Storyns protagonist är en leprechaun som är lite av en särling inom sitt eget folk, kanske för att hans mamma var en brownie. Det ryktas om att en av hans förfäder var en gotländsk byse som redan under hansatiden hade smugit ombord på en kogg till England. Miljön för historien är det viktorianska England, med doft av steampunk i mitten av 1850-talet. Låt oss kalla honom Seamus O’Malley, bara för att vi kan.
Seamus är tekniskt begåvad och har full koll på aktuell teknik som hydraulik, pneumatik och textilindustrins jacquardvävstolar med deras hålkort.
Hans syster Honora (’Nora’) O’Malley är fantastiskt duktig på matematik och logik. Tillsammans noterar syskonen att Charles Babbage försöker bygga den analytiska maskinen som är utformad för det decimala talsystemet (bas 10), samtidigt som George Boole gör banbrytande arbeten kring satslogik och ”algebraifierar” denna. Men vetenskapsmännen tycks inte inse potentialen i att kombinera sina idéer.
Syskonen O’Malley inser att den mekanik som finns tillgänglig under 1850-talet inte är i närheten av den precision som en decimal beräkningsmaskin kräver, men att det binära systemet (bas 2) däremot borde ligga inom räckhåll. Med hjälp av gas, vätska eller ånga kan man låta ett flöde symbolisera sant (1) medan ett uteblivet flöde symboliserar falskt (0). På så sätt kan de implementera logiska grindar för AND, OR och NOT, och bygga en maskin som klarar addition av två 16-bitarstal. Styr man sedan detta med hålkort, får man en högst kompetent beräkningsmaskin.
Eftersom den elektriska telegrafen uppfanns av Morse redan i mitten av 1830-talet, inser de att man kan skicka information mellan den här typen av maskiner på olika platser på de brittiska öarna. Syskonparet bygger ett eget nätverk av maskiner som Nora programmerar, vilket de använder för att driva sin egen affärsverksamhet i smyg.
Eftersom syskonen är djupt samhällsengagerade och har irländskt påbrå, ser de med oblida ögon på det hårda brittiska klassamhället, kronans imperiefasoner och det skoningslösa förtrycket av Irland. De bestämmer sig därför för att under några år ”jinxa” adeln och rikets representanter med hjälp av sina maskiner. Så småningom säljer de dock idén till Royal Society – men med det absoluta kravet att staten måste starta program för att ge de fattigaste barnen mat och se till att de får lära sig läsa.
Steget mot det elektriska och USA?
För att England inte skulle bli ensamt om tekniken, delade Seamus och Nora långt senare med sig av tillräckligt tydliga ledtrådar till Charles Sanders Peirce. Han insåg mycket riktigt att logiska grindar kunde implementeras med reläer, något han beskrev i ett brev till sin student Allan Marquand 1886 och senare vidareutvecklade i uppsatsen ’Logical Machines’. Av olika anledningar glömdes dock idén bort i ungefär 50 år (som tårar i regnet?) tills Claude Shannon publicerade en artikel med nästan exakt samma tankar 1937.
